Så här är läget idag; jag har ångest över mitt liv. Livsångest som det så fint heter kom jag fram till.

Det är nämligen så att jag inte gör ett skit, jag jobbar men det är inget jag trivs super med, har fel jobb. Jag saknar att ha hästarna i mitt liv och jag saknar att träffa människor. Jag saknar att sitta på mitt rum och kolla igenom beck filmer efter beck filmer. Jag har gått upp i vikt och lagt på mig lite. Det tar på det lilla självförtroendet. 
Vad ska man göra för att något ska hända? Har någon ett tips? Skriv gärna det isåfall.

Jag har haft min underbara älskade familj på besök här nu i helgen, mötte upp dom i fredags eftermiddag och så åkte vi "hem" till mig. Där satt vi och pratade med sanna och frida och hade allmänt trevligt. Sen for vi iväg för att leta efter en bra restaurang men vi hamnade på burger king. Sen smugglade dom in mig på deras hotellrum och så sov jag där den natten. Igår var vi på universeumet! Jag älskar det stället speciellt vid akvarien och fiskarna. Pappa blev kompis med en liten svart söt apa. Eftersom jag inte hade kamera med mig så tog jag inga bilder tyvärr. 
Mamma och jag gick på stan efter den vistelsen och jag fick med mig en hel del hem, nu får jag inte shoppa mer för 1. jag har allt jag behöver 2. jag har inte råd med sånt där. 

Idag ska famijen åka hem och det hade varit väldigt skönt att följa med dom men det kan jag ju inte..De tar med sig lilla Hebbe, vet inte riktigt hur jag ska klara mig utan honom men eftersom han har det bättre där hemma så får han följa med hem till Öland. Helt enkelt får jag hitta mig en man som jag kan pussa på istället, vem fan är han den mannen nudå?

Ju längre tiden går sen vi tog studenten inser jag hela tiden och det går verkligen upp för mig att jag saknar "mitt förra liv" så obeskrivligt mycket. Jag saknar våra galna lektioner, jag saknar våra underbara lärare och jag saknar min helt störda klass LP08. En del stunder hatade vi verkligen varandra när vi nästa stund var som bästa vänner allihopa, vi var verkligen som en liten familj. Och våra lektioner...herregud vad arg man var ibland på klassen och ibland skrattade jag mig genom hela lektionerna och var allmänt lycklig över att livet var såhär. 
I min klass hade vi till slut bara två killar kvar, resten av oss var tjejer. Ni kan ana hur det var en del dagar, helt sjuka. Och lärarna..haha, det är tveksamt om de har haft en sån störd och galen klass som vi faktiskt var. Det låter väl stört för er som läser det men sen vet ju ingen hur vi faktiskt var mer än lärarna. Ibland hade vi någon kompis utifrån med oss på lektionerna och vi har fått höra x antal gånger att vår klass är som en jäkla cirkus. 

En annan grej jag saknar så fruktansvärt mycket är hästen...Vickan älskade Vickan. Och stallet och hur roligt jag och Amanda hade det där. Vilka härliga och mindre härliga saker jag upplevde med Amanda och djuren. Jag önskar jag fick tillbaka det. 


Jahaja..nu fick ni veta lite hur jag känner. Kortfattat, saknar jag mitt förra liv djävulskt mycket och jag förstår nu hur roligt och hur enkelt man hade det. Tyvärr måste jag erkänna att just nu är mitt liv skit. Tråkigt men sant...

Igår köpte jag en biljett när Kapten Röd ska uppträda i Lisebergshallen den 24 februari. Detta ser jag fram emot som tusan, har sett han uppträda en gång tidigare och det var på Emmabodafestivalen 2010. Nu insåg jag att jag kommer gå själv om ingen av mina vänner kan/vill. Egentligen har jag väl inget emot att stå där själv och må allmänt fint men jag måste medge att det skulle kännas rätt mobbat. Så jag hoppas någon vänlig själ följer med och gör mig sällskap.

Jag har inte en klarhet i mitt liv om vad och hur jag vill göra. Just nu är jag totalt förvirrad om jag ska stanna kvar här i Göteborg, ge det några veckor till eller om jag ska bege mig hem till Öland igen. Ena stunden vill jag stanna, andra inte, det blir aldrig någon klarhet. Men, jag tänker streta emot tanken att åka hem och ge staden några veckor till.

Sen vill jag flytta utomlands, jag förälskade mig i Gran Canaria och det vore så häftigt att jobba och bo där. Kanske inte ett år, kanske inte ens ett halvår men några månader iallafall. Australien är ett land som står i toppen av min att-bo-på-lista. Alla djur, all natur och alla vyer. 

Samtidigt som jag vill flytta omkring, vill jag skaffa mig massa djur och bosätta mig på en liten liten söt gård med en fantastiskt vacker natur omkring, jag vill inte vänta på att göra det heller. Men det måste vänta. Att resa och att få se mig omkring är något jag prioriterar. OK, behöver ett jobb nu så jag kan tjäna ihop mina pengar jag behöver.

Livet är luddigt som fan.

Mina vänner, ännu en gång, tryck på F5. Helt plötsligt kände jag mig så himla vit, behöver en vit header/design. Enkel och bra tycker jag. Nu ska jag fixa potatisbullar och bacon, fy tusan vad gott. Förresten, det är väldigt vitt ute också. Till slut kom snön och det är så vackert.

Lite genant att erkänna detta då jag var lite anti-iphone förut men nu har jag gått och beställt en vit 4S. Så om högst två veckor har jag en iphone, det är väl bra stört. Men jag hatar min nuvarande mobil då den måste vara bland de dåligaste och segaste mobiler som finns, den bara laggar ihop. Så ska man ha en bra mobil så kan man lika gärna köra fullt ut, har hört att iphone är bra? Heh.

Annars då? På måndag börjar jag förhoppningsvis jobba vilket gör att jag kan leva lite bättre, kassan ligger snart på noll. Nehe ni, bloggen kommer inte vara uppdaterad varje dag nuförtiden om man säger så. Men det kan ni leva med.

I will never be with you